Tack snälla B för din kommentar.. Vill inte lägga ut den då du skrev mitt namn :) Vill ju vara anonym.. I den mån det går.

Jag blir så arg så arg att jag exploderar snart..

Mitt x, som är pappa till tre av mina fyra barn är inte riktigt klok. Vi försökte prata igår men jag har svårt för honom för att han alltid låter så överlägsen. Jag är inte nöjd med hur fördelning av underhåll, barnbidrag är idag. Dessutom så det skurit sig totalt mellan vår äldsta dotter och honom och hon vill inte vara hos honom nu. Det är för att han ställer krav på henne säger han och det menar han i samma mening att jag inte gör. BULLSHIT men ... Hon har tider att passa här, hon måste göra sina läxor, hon hjälper mig/oss men hundar och lillebror och hon städar nångång, plockar ur diskmaskinen och så.  Idagsläget betalar han 2000 kr i underhåll för två barn,  han har ett barnbidrag á 1100 kr. Jag betalar barnens försäkringar. Mellandottern har häst vilken jag betalar ALLA utgifter för. Han hjälpte till med 1/3 av vad en sadel kostade när vi behövde köpa det. Jag går på studielån, han jobbar hos sin bror och tjänar i runda slängar 25-27 000 kr/månaden skulle jag gissa. Stora dottern som bott växelvis får månadpeng av mig men inte av honom. Hon blir tilldelad pengar av honom när han tycker. Han hjälper till med kläder till henne men då betalar vi hälften var ungefär av vad kläderna kostar. Egentligen ska jag ha halva hennes barnbidrag eftersom hon bor halvtid här. Egentligen betalar han 900 kr till mig för de två som bor på heltid hos mig. 2000-1100=900 kr. Det tycker inte jag är acceptabelt. Om jag går till försäkringskassan får jag stå för alla inköp själv säger han. Hmm.. ja??? Det gör jag väl redan?? Att köpa ett par skor på Maxi till mellan dottern är inte att dela på inköpen om ni frågar mig.. Barnen brukar få önska sig kläder när de fyller och så här hos mig. Pengar av mormor & morfar och moster för att kunna köpa det de vill.... När barnen får pengar av hans familj så läggs de i ett kassaskåp hemma hos honom för att användas där eller till han åker på semester med barnen. Men enligt mig är det barnens pengar. Fria att användas när de vill och inte för att han ska komma undan semesterpengar eller så. Han köper dyra kläder till sig själv, åker på tävlingar ett par gånger/månad, köper nya **** till sin sport, går ut varannan helg. Då får han också prioritera enligt mig. Nu säger han att stora dottern inte får bo här om han måste betala underhåll... WHAT??? Ska det bestämma om hon ska bo här eller inte? Han är faan inte klok, om du frågar mig.

Men han säger säkert samma sak om mig. VArför kan inte jag se saken från hans perspektiv eller han från mitt eller varför inte sätta ******* i centrum och checka av med henne vad HON vill!!???

Herre gud.. I kväll har helvetet brakat lös här hos Pinglan.

Jag har ju förstått att min man inte har mått bra. Han är deppig och irriterad och sitter mest framför tv:n. Idag när jag konfronterade honom med en sak som hänt precis innan så exploderade han mer eller mindre. Han rusade in på toan och grät. Givetvis gick jag efter och han öppnade dörren. Då började han härja om att jag säger att jag säger att det är mitt fel att han mår dåligt och att han är trött på det. Det allra bästa med allt är att han ska jobba inatt och har åkt. Barnen är lite oroliga så klart och jag har ont i magen och mår illa. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Han jobbar imorgon också, han börjar redan klockan fyra och då är inte jag hemma ännu. Alltså kommer vi inte träffas imorgon. Jag vet inte hur jag ska göra imorgon bitti när han kommer hem. Ska jag "rymma" och se till att åka innan han hinner hem??

Jag känner mig sårad men inser att det handlar om fler personer än mig. Men frågan är vad hand utbrott beror på?? Vad menar han?? Vad vill han?? Vad tänker han?? Visst går allt att lösa men det kommer bli krångligt. Skulle det bli så (typ skilsmässa) kommer det innebära ganska stora förändringar för hela familjen.

Men hur ska jag veta att han åtrår mig, att han älskar mig när han aldrig visar det. Jag kommer inte ihåg när vi var intima, och jag vet inte när han höll om mig sist. Men vad beror det på om det inte bror på mig??? Och varför kan han inte prata om det?? Nu sitter han på jobbet och mår dåligt och jag sitter här hemma och mår dåligt.

Jag vet bara att det inte kan fortgå det här. Det spelar ingen roll vad jag gör, eller vad jag inte gör så är det mitt fel. Allt.... Men så är det inte. Vi är ett team, vi är två om relationen och det går inte bara att skylla på en.

Tyvärr känner jag igen mönstret ifrån min första skilsmässa. Kan inte nån bara söva mig och väcka mig om några månader????

Jag ska förändra mitt liv. Jag vägrar bli en bitterfitta i slutändan. Jag måste göra något åt HELA min situation. Jag kan inte begära att någonannan ska förändra sig för min skull men jag kan förändra mig.

Jag vill inte leva i ett destruktivt äktenskap som slutar med att man avskyr varandra, jag vill leva i ett kärleksfullt äktenskap där respekt och team work är ledorden.

Jag tänker börja nu, det är ingen idé att vänta och spilla tid. Är det finito så är det, och då kan det lika bra hända nu. Jag måste städa undan alla spöken i garderoben och fokusera på NU. Jag kan inte gå omkring och tro och fundera och misstänka och diskutera med mig själv, då kommer jag bli knäpp...

Jag ska tjuren vid hornen, och jag ska göra det nu!

Han har kommit att bli en främling. Han kallar mig hyserisk och stressad när jag reagerar. Hur kul är det? Allt han säger, allt han andas får mig att slås av en förundran över: vem är jag gift med? Herre gud.

Vi glider isär och när jag påtalar det så blir han arg och suckar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Varför vill han inte se, varför blundar han för det faktumet? Han kan inte vara lycklig, jag är inte lycklig och inget blir bättre, allt blir bara värre... Vi har inte samliv längre, vi tar inte i varandra längre. Eller han har nog aldrig gjort det, och jag har också slutat. Det är så förnedrande att utsätta sig för att inte få någon ömhet tillbaka.

Jag vill inte ha det så här resten av mitt liv. Jag vägrar... Men det kommer bli många som blir lidande. Så ska man stå ut i drygt två år till, går det eller slutar man som en bitterfitta då? Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Jaaa det gör jag! I fredags när jag kom hem så hade "nån" (jag vet vem du är) skickat en bok till mig, och inte vilken bok som helst utan "The official rules of Bantning"... Det kunde ju vara lite roligt om tanken var bakom varit god, men det är den inte. Det finns en människa som är så sjuk så det finns inte... Hon har fått för sig att jag har anmält henne för omsorgsbrist till socialkontoret här i kommunen. Det är ett problem bara, jag har inte anmält henne... Jag vet inte hur hon är som mamma, jag har aldrig träffat henne i den situationen och inte i nån annan situation heller för den delen.. Eftersom många om och men, och när jag tillslut gjorde klart för henne att om inte gav sig skulle jag anmäla henne för förtal, trakasserier och olaga hot lugnade hon ner sig.

Men jag får konstig post ibland, och även min man har fått konstig post. Jag har förutom boken fått ett urdrag från Amelia att folk använder bloggforumen som terapi.. Och nu detta... Mannen har fått två "kärleksbrev" från någon E... Inte så att jag tar åt mig, och blir ledsen, nej då men nu bärjar jag tycka att det är obehagligt. Givetvis har jag sparat allt, och kommer det någon mer sak, då ska jag gå till polisen med allt. Nu får det vara bra. Här är jag i stort sett anonym, och min vänner som fått tillträde hit vet att jag vill vara det också. Ingen av mina vänner känner henne... 

Jaa så jag sitter här och ilsknar till... Vad skulle du göra???

Ja så kan man sammanfatta mitt liv.. Tonårsdottern är helt okontrollerbar och hela situationen känns helt surrealistisk. Jag bröt ihop fullständigt i torsdags. Man orkar inte hur mycket som helst liksom.. X:et och tillika tonåringens pappa bråkar med mig, barnen bråkar med mig, min nya man, med varandra och med sina kompisar, skolans måsten kväver mig för tillfället. Min nya grupp i skolan, jag och en 22- och en 23-åring känns lite ojämn. Gah... skaffa er lite livskunskap. Naiva och gömma sig bakom mamma och pappa...

Innan sa man: det är väl bara att göra så här och säga så och göra si.. Men när man är mitt uppe i det håller inte det. Det är INTE BARA att säga si och så och göra si och så. Jag har försökt allt!! Men hon är verkligen tonårigt obstinat och helt oregerlig. ALLA andra är dumma och tröga. Vi fattar INGENTING, och så ska vi sluta tjata. Hon sitter på sitt rum, instängd, frivilligt med sin dator och mobil.. Jag lägger mig senast 23 beroende på vad jag ska göra dagen efter, jag vet inte när hon lägger sig. Känslan av att inte känna sin dotter är fruktansvärd och hemsk. Min lilla flicka, som var så mammig så mammig och som var mitt allt är en främling. Jaaa, jag fattar att hon SKA bryta sig loss från mig, jag är väl inte dum heller... Men jag har tappat kontrollen. Livet är hårt idag, jag känner mig tom.

Hoppas det blir bättre i morgon...

Här var det tyst som i kyrkan...

Hmm...

Jag inväntar tentaresultatet men det dröjer visst. Tråkigt, för något som skulle vara skönt vore att få veta att man har klarat kursen och kan se fram emot nästa kurs. Jag har iallafall gjort mitt bästa och det får man vara nöjd med.

Helgen är i antågande och imorgon ska vi gratulera 2:an som fyller 13 år. Hon fyller förvisso på lördag med då är hon hos sin pappa. Så vi har bestämt att fira henne innan skolan imorgon bitti. Hon börjar 8.50 så det funkar ju. På söndag ska hon deltaga i sin första cm-hoppning. Fråga mig inte hur det gick till, men så är det. Hon är anmäld till 60-70 cm och detta är hennes debut.  Egentligen borde inte jag följa med pga dåliga nerver när det gäller sånt men det är ju bara att gilla läget. Min fina tjej är ju egentligen en dressyrböna men ibland måste man varva med hoppning för att hålla hästen glad.

Hoppar in här en liten stund, ska strax iväg till tandläkaren med nr 2. Innan jobbet. Jag skulle ha slutat ett idag och ängnat eftermiddagen med 1:an på stan men fick påringning igår om jag kunde jobba heeeela dagen. Självklart, jobb ger klirr i kassan. Så dotter nr 1 och jag åkte ner på stan i går eftermiddag/kväll. Hon handlade allt lite, det är inte alltid hon hittar kläder. Hon köpte 2 tröjor på Gina Tricot, och två linnen på Vero Moda. Hon behövde ju leggings också men det hittade hon inte några som passade madam. Ett par svarta på Lindex men hon ville ha jeansleggnings också.

Nää nu börjar det bli dags att bege sig!

Herre gud mitt kök är i oreda...

Idag har iallafall mannen målat klart köksfönstret, tack snälla! Så efter stallet åkte vi till färgaffären och tittade på tapeter och köpte easycover som heter Recover nu . Dessutom behövs inte våtrumslim för att sätta upp recover utan det går med ett annat billigare lim. Vi ska ju måla 2 väggar, och ha fondvägg på ena väggen. Den fjärde väggen är ju kakel och det byter vi i sommar, samtidigt som bänkskivorna.

Imorgon är det dags för opponering och jag ska sammanfatta det arbete vi ska opponera på. Sen håller jag mina tummar för att vi slipper komplettering. Idag fick vi även reda på att de flyttar fram hemtentan *dansar av glädje* inlämning skall ske den 4/1 i stället. Kalasbra!!! Känns underbart, då jag lovat jobba, och på den grunden har folk fått semester, alltså skulle ett återbud från mig påverka andra...

I lördags hämtade jag ut ett paket som jag beställt till 2:an som fyller. Jag hade beställt en svart adidaströja från ELLOS, med 40 % rabatt, annars skulle det inte gått. När jag kommer hem och öppnar så blev jag aningens lång i fejjat, för i paketet låg ett 4-pack kalsonger, hmm.... Efter 20 minuter i kö kom jag fram och fick rådet att ringa åter på måndag. Jädra dåligt tycker jag! Så min mamma fick åta sig det, då jag varit i Örebro hela dagen med endast mobiltelefon... Nu är det kirrat och på onsdag efter 15 kan jag hämta ut den rätta varan, HOPPAS jag.

Go kväll på er

Sitter på tåget på väg in till Örebro. Har slumrat lite men grannarna sitter pch diskuterar sina arbetsuppgifter och chans till eventuellt avancemang.. Det verkar tveksamt.

Idag ska vi fila på opponeringen, men jag tycker det är svårt att vara kritisk till andras arbete. Även om det kan vara positiv kritik. Jag tycker arbetet känns hoppigt och sönderdelat, men det vet jag inte om jag kan säga. Jaja vi får se, det är ju en gruppuppgift och tillsammans är vi starka.

När jag kommer hem ska vi till stallet och mocka, han får nog stå idag då det mörknar så kvickt, och det inte finns någon belyst paddock. 2:an är inne på att flytta nu. Hon längtar efter sina kamrater och är trött på att rätta sig efter andra. Jag tror inte beskedet kommer mottagas med glädje direkt, men det måste få vara 2:ans egna val.

1:an behöver kläder, men det är hennes pappa som har hand om hennes ekonomi så han får öppna plånboken. Jag följer gärna med henne, hon behöver verkligen nya kläder. Hon har knappt några tröjor, och inga ordentliga brallor heller. Men nu för tiden verkar inte det bara vara leggings man ska ha, och det är inte några riktiga byxor enligt mig i allafall..

Hoppas ni får en fin dag, även om det verkar bli en smula mulet idag.

I morse vaknade jag av mig själv halv nio, med det klart efter tio timmars sömn är det väl inte konstigt...

Om en liten stund ska myrpyran på kalas hos bäste kompisen. Han (vi) har köpt två paket med små lego... Myran ska vara dark wader minsann... Med sin nya star wars skjorta och mantel och mask.. Kalaset är mellan elva och ett och då ska jag nog skjutsa 2:an till stallet och åka hem och plugga, vi ska ha opponering på tisdag.

Mannen jobbar till fyra idag och då ska vi åka till hans mammas minnesten med ljus och blomma, och till minneslunden till min mormor, morfar och moster. Vi har inte hunnit det tidigare men bättre sent än aldrig. Klockan halv sju kommer nån och tittar på ett skrivbord jag har till salu, och de pengarna kommer som en skänk från ovan kan jag säga..

Vi har betalat veterinärvårdräkningen på vår häst, den totala summan slutade på 13900:-!!!!! Tack gode gud för ägarna har ombesörjt en god försäkring säger jag bara. Det vi skulle betala efter försäkringen dragit bort ditt blev 4900:-, men av det har vi betalat 2500:-, ägarna betalade resten, TACK!! Nog för 2500:- är mycket för oss ändå nu när jag pluggar men det är bra mycket bättre än 13900:- i vilket fall som helst!

Nää nu ska jag en tur till tvättstugan, sen blir det en jäkla fart för att hinna med allt idag också!

Om dygnet hade fler än 24 timmar skulle jag vara glad. I fredags satt jag uppe till halv ett och med kattpapper. När man säljer katter är det både det ena och det andra som skall vara i sin ordning, och nu parallellt med skolan har jag inte hunnit med.

I lördags var det bara att knata upp redan vid åtta. Jag var tvungen att både dammsuga och torka golv, eftersom det var dags för leverans av första kattungen. Tänk att de hunnit bli 12 veckor. Det är ingen idé att våttorka och dammsuga kvällen innan för det blir liksom dant på nolltid här hos oss med alla pälsdjur. Sen ringde min syster och sa att de tänkte komma hela familjen vid ett tiden. Innan jag hann tänka frågade jag om de ville ha mat och vem tackar nej till det??? Så när kattköparna drukit upp sitt kaffe och gått var det bara att ladda diskmaskinen och sen sätta igång med stor kok till middag. Det fick bli korvstrognaoff med spagetti. Barnen hjälpte till med sallad och dukning. Min kära man jobbade ju så klart! Kära syster ville bjuda barnen på bio, så det bestämdes att de skulle stanna på kvällsmat också . Så när hennen man tog med sig 5 barn till Nicke nyfiken (bion) så åkte vi först hem till vår lillebror, då jag hade lovat vara kattvakt åt dem. Sen styrde vi kosan åt ICA Maxi. Vi skulle äta snitzel och kroketter och beasås. På 3:ans begäran. Hon vill inte ha sitt kött panerat utan det steker jag som det är, men alla vi andra gillar snitzel. Vi gör det själva så det är inget halvfabrikat ala Dafgårds här inte.. När syrran och hennes familj väl åkte hem var jag totalt slut! Halvkollade på CSI, sen slocknade jag som en klubbad säl!

Är jag på väg till... Halv åtta till fyra idag, eftermiddagen skall tillbringas med underhållning i en kyrksal. Brukar vara trevligt, gott kaffe om inte annat. Sen när kroppen fått sin kyrka spis är det dags att dra till köpcentrumet för en veckoinhandling i vansinnets tecken. Jag fattar inte varför jag alltid hamnar på ICA Maxi på en fredagseftermiddag/kväll. Som alla andra...

I eftermiddag kommer också 1:an hit efter en vecka hos sin pappa, och det är med blandade känslor. Jag ska försöka lägga band på mig, och inte visa min frustration öppet.

Vi måste köpa fem års present också, myran ska på kalas på söndag! Han är överlyckig.. Myran deklarerade att kompisen ääälskar pokémonbollar, så har vi otur blir det sväng till stan också, inte alls så lockande.. Dessutom måste jag handla lite grejer till min kattungeköpare som hämtar sin kattunge imorgon. Foder, leksak, en mapp osv. Fin ska det va!

Nu måste jag fara... Ha en underbar dag vänner...

Dotter nr 1 är ute i blåsväder igen .. Jag blir galen, vad gör man? Sedan hon började åttan har hon förändrats hurmycket som helst. Jag blir rädd, ledsen, besviken, arg, vansinnig och sååååå himla trött... Är det inte det ena så är det det andra. Jag vill hjälpa min dotter men hur??? Jag känner henne inte längre, och det är en hemsk upplevelse. Det klart hon måste få lite frihet... Det klart hon måste prova och ta sig igenom tonåren... Men när det ena hemska händer efter det andra... Vad gör man då? Jag ger inte upp, jag tänker slåss tills jag dör för henne, hon är mitt barn, min först födda, min fina dotter..